Jag har en dröm om ett annat samhälle. Ett samhälle med mindre klyftor mellan fattiga och rika och som bygger på rättvisa. Där alla har likvärdiga utgångsvillkor i livet. Där barn, oavsett etnicitet och klass, går i samma skola. Där människor känner sig trygga och inte är rädda för varandra. Där olika bakgrund ses som styrkor. Där alla är välkomna och klimathotet tas på allvar. Kalla mig naiv men jag har en dröm om ett solidariskt samhälle. Ett samhälle som bygger på omtanke i stället för girighet.

Det talas ofta om att det saknas visioner i politiken. Det kan vara sant men när man framför visioner bemöts dessa med skepsis. Den stora frågan: ”Hur ska ni finansiera detta?” kommer på stört från politiska förståsigpåare och media. Finns det någon budget? Hur mycket ska skatten höjas för att realisera alla dessa drömprojekt? Realpolitiken gör sig påmind.

Men ibland behöver man ha visioner om samhället. För bristen på idéer påverkar väljarna. De politiker som verkar vilja något, presenterar enkla lösningar där grupper sätts mot varandra. Realpolitiken har sin tid men det måste visionerna också få ha. För samhällsutvecklingens skull. Vi återkommer med budget och eventuell skattehöjning.

Tania Bengtsson, Vänsterpartiet

https://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.3215246-visionerna-maste-ocksa-fa-ta-plats