sida

20151112 Motstridigt i Halmstad om inkludering

Debatt Hallandsposten 12/11.

Temat för kommunstyrelsen 2015 är den inkluderande kommunen. När vi ser de politiska beslut som styr våra verksamheter tycks temat för året varken vara verklighetsbaserat eller ligga till grund för majoritetens politiska vilja.

Socialnämnden fattade i april beslut om att försämra villkoren för de medarbetare som jobbar som ledsagare i vår kommun. Beslutet i april är ett i raden av beslut som alla fått till följd att villkoren i grunden gjorts om för ledsagarna och då inte till det bättre. Ledsagning har gått från att vara en timanställning till att i stället ge ett arvode. Med den förändringen är arbetet inte längre pensionsgrundande och räknas inte heller som ett arbete vid arbetslöshet. Du som ledsagare är inte försäkrad och på grund av att du är arvoderad kan inte facket hjälpa dig. Vid nämnda sammanträde beslutades det att ob-ersättningen tas bort för de som jobbar som ledsagare samt att merkostnaderna, det vill säga kostnaden för fikan och biobiljetten som ledsagaren får lägga ut försvinner.

Med ovanstående försämringar i minnet kan socialnämndens beslut ge sken av att ledsagning inte är ett arbete som är viktigt, vilket också förmedlas på Halmstad kommuns hemsida där människor som vill göra en insats, uppmanas att bli ledsagare. Det är kanske så, i vår kommun, att arbete med människor vilka har en funktionsnedsättning ska ses som välgörenhet.

För att reda ut begreppen lite kan vi först konstatera att det är två lagar som styr vilka insatser du har rätt till när du har en funktionsnedsättning. Omfattas du av lagen om stöd och service, LSS, har du rätt till goda levnadsvillkor, alltså fler insatser. Omfattas du av socialtjänstlagen, sol, är det skäliga levnadsvillkor som gäller, det vill säga färre insatser. Många människor som har rätt till stöd enligt sol, har enbart ledsagning som en insats från kommunens sida. Ledsagningen ger dig med en funktionsnedsättning möjlighet att gå ut och ta en fika eller gå på bio. För många människor med en funktionsnedsättning är ledsagningen mycket viktig och kan ge en känsla av relativ frihet och delaktighet. Det finns, vid sidan av den sociala aspekten, även en demokratisk sida som inte får ignoreras. Ledsagning kan vara den enda förutsättningen för att kunna ta del av och delta i kommunens kulturliv och övriga verksamheter, för många.

Jag menar att ansvariga politiker, genom det senaste beslutet väcker många frågor. Vem vill arbeta som ledsagare i framtiden och hur blir det med friheten och delaktigheten för de människor som är beroende av insatsen?

Hur kan socialnämnden fatta beslut som får till följd att kvalitén på en lagstiftad rättighet blir så mycket sämre. Hur rimmar detta beslut med att Halmstads kommun ska sträva efter att vara den inkluderande kommunen? Att försämra för de som arbetar med människor med en funktionsnedsättning är, enligt mig, en skam för en av Sveriges rikaste kommuner. Ledsagning är inte en guldkant på tillvaron utan en nödvändighet och en rättighet.

Ulrika Östberg (V),

kommunpolitiker Halmstad

http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.4458212-motstridigt-i-halmstad-om-inkludering

Kopiera länk