När kulturministern på bok- och biblioteksmässan fick frågan vilken som var regeringens främsta kulturpolitiska reform svarade hon utan tvekan: Jobbskatteavdraget. Tanken bakom detta förklarade hon med att när fler fick mer pengar i plånboken kunde de använda en del av detta ekonomiska utrymme till att köpa böcker och teaterbiljetter.

Och när Stockholms kulturborgarråd ska fundera ut ett nytt system för att fördela kulturbidrag till fria grupper och kulturutövare så bestämmer hon sig för att bara de kulturskapare som själva visat att de kan öka sina biljettintäkter och pengar från sponsorer kan komma ifråga för kommunala bidrag.

Detta är två exempel på den marknadsanpassade kulturpolitik som fått råda de senaste åren. Det är sorgligt.

I stället borde vi tala om konstens och kulturens egenvärde. Vi borde fråga oss hur samhället ska kunna utvecklas om allt det som retar, provocerar och tänjer gränser motarbetas eller göms undan. Som till exempel i Halmstad. Vi borde ifrågasätta att konstnärer ska vara beroende av projektbidrag utan långsiktighet och tvingas bli egenföretagare med administrativa uppgifter för att ens få syssla med sin konst på deltid.

Vänsterpartiets kongress beslutade att vi ska arbeta för att minst en procent av statsbudgeten varje år ska gå till kultur, oräknat idrott och fritid. Det skulle innebära ett stort tillskott jämfört med i dag. Pengar som skulle kunna användas till höjda ersättningar för bildkonstnärer, rimliga pensioner för skådespelare och dansare, mer kultur i hela landet genom riksutställningar och riksteatern, fler satsningar på bibliotek, fler lokaler för kulturutövare, avgiftsfria kulturskolor i hela landet, ökat anslag till folkbildning, lässatsningar för barn och unga, ökat stöd till filmskapare, bättre tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning med mera.

Kulturpolitikens uppgift borde vara att uppmuntra alla kulturformer och skapande. Helt enkelt därför att det är bra för människor att skapa och att ta del av konst och kultur. Om välfärd betyder att färdas väl genom livet så kan väl ingen tänka sig en sådan färd utan musik, dans, teater, litteratur, bild och form? Många vill vara med och skapa just för att det är bra för dem. Men i Halmstad så är det endast de professionella och inte någon som skulle kunna kallas för amatör som ska ha de pengar som ändå tilldelas kulturen. De andra ska konsumera. Men många fler skulle lätt bli professionella om det bara fanns möjligheter.

I stället har vi en regering som tar bort estetiska ämnen från skolutbildningen och som hyllar marknadens makt över konsten.

Det finns många skäl till att byta regering i höst. En kulturpolitik värd namnet är ett av dem.

Lars Ohly (V), kulturpolitisk talesperson

Carina Rosshed Renkert (V), ledamot i kulturnämnden i Halmstad

https://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.3247837-kulturens-egenvarde-ar-viktigast