Nu har vi – S V och MP gjort ännu en budget med planeringsdirektiv, denna gång en budget för valåret. Jag vill börja med att tacka samarbetskamraterna för ett gott humör och en gemensam god vilja att hitta lösningar fast förutsättningarna varit knappa bland annat på grund av en regering som inte gärna gynnar kommunerna eller för den delen vår gemensamma offentliga sektor. Ett tack också till stadskontorets ekonomiavdelning som ständigt stått oss bi – och stått ut med oss!
Årets budgetarbete har präglats av att det är valår. Vad har då varit viktigt för oss i oppositionen och för oss vänsterpartister. Vad är viktigast att satsa på utifrån hur det ser ut i Halmstad idag?
Utan tvekan är det frågan om rättvisare villkor i en tid då klyftorna ökar och har ökat särskilt under alliansens styre. Och utan tvekan är det de många unga som går utan arbete som vi vill satsa på. Det ser idag ut som om de inte behövs förutom som billig arbetskraftsreserv i RUT-jobb, i handeln eller i de många arbetskraftsuthyrningsfirmor som nu står beredda med subventionerade unga till dålig eller ingen trygghet i anställningen.
I Halmstad är 9 % av de unga 18-24 år utan arbete eller i arbetsmarknadsåtgärd för närvarande. Det motsvarar en hel årskull barn. 324 är öppet arbetslösa och 539 i åtgärder av olika slag. Vi satsar 25 miljoner 2011 på arbete, praktik, utbildnings- och lärlingsplatser. Och vi kommer – vid byte av regering – att satsa ytterligare på att få in unga i våra kommunala verksamheter som kan ersätta de stora pensionsavgångarna som väntas. Det innebär i så fall en period med större personaltäthet i t ex skolan, vården och omsorgen. Vi satsar på jobb och arbetslivserfarenhet – inte på fortsatt höga försörjningsstöd.
För barn och unga med olika svårigheter fortsätter vi våra satsningar på elevhälsovård och på barn och ungdomsvården inom socialförvaltningen. Det är viktigt att kommunen kan ge hjälp och stöd för att jämna ut klyftorna och för att ge dem som har störst behov bättre förutsättningar i Halmstad.
I förebyggande syfte vill vi också satsa mer på föreningslivet, på idrotten, studieförbunden och kultur för barn och unga. Vår satsning på en ny Örjansskola är ett led i detta förebyggande arbete. Vi vill att kulturskolan skall nå fler och att Halmstad skall ha en egen grundskola med kulturprofil, centralt och tillgängligt för alla utan de höjda avgifter alliansen redan beslutat om. Vi vill ha kommunala skolor som med råge kan konkurrera med de nya friskolor som etablerat sig i vår kommun. Vi vill erbjuda trygga verksamheter som är långsiktiga satsningar – och som inte har krav på sig att skapa vinster!
Det finns också några satsningar i denna budget på en bättre välfärd i Halmstad som vi vänsterpartister hoppas skall visa på en riktning för Halmstadborna. Vi återställer taxor som alliansen höjt för barnomsorg, vi vill satsa på en bostadsförmedling med ett mer samlat grepp på bostadsmarknaden. Vi vill ha en bättre planering vid nybyggnation och en satsning på ett mer integrerat Halmstad, där människor får större möjligheter att välja var man vill bo och leva. Det innebär naturligtvis att bygga fler bostäder än hittills med varierade upplåtelseformer. Och det innebär att välja bostadsform som motverkar den nuvarande segregationen eller uppdelningen. Det innebär också en satsning på förbättringar av bostadsmiljöerna främst på öster där vi politiskt agerar för att göra Andersberg till ett mer attraktivt bostadsområde. Satsningen på en grönt stråk ner till havet är ett exempel på vad som kan göras.
Den kanske största satsningen fördelningsmässigt i denna budget – förutom pengar för att motverka ungdomsarbetslösheten – är det 1000-kort som vi fortsätter finansiera och som i praktiken blir en stor omfördelning till nytta för alla de som väljer att åka buss istället för bil. De flesta som redan idag tar bussen har ingen bil eller har inte hunnit skaffa sig bil än. Vi vill naturligtvis också att kortet skall bidra till att fler väljer buss istället för bil och att vi därmed får ett Halmstad med bättre luft och en mer människovänlig miljö.
Tillsammans med andra miljösatsningar, som biogasdrivna bussar och tydliga direktiv för de kommunala verksamheterna i miljövänlig riktning vill vi bidra till en renare miljö och en bättre och mer hälsosam framtid för Halmstadbor och besökare.
Alliansens budget ser ut som alliansens budgetar har gjort tidigare. Man väljer att spara istället för att satsa sig ur krisen. Det är viktigare att vi har ett överskott på finanserna än att tillgodose människors behov. Fortsatta sparbeting döljs genom att inte kompensera för inflationen. Utifrån vad vi sett för beslut här i fullmäktige kan vi utgå ifrån att taxor kommer att höjas, att fler friskolor och privata verksamheter får etablera sig och urholka de kommunala verksamheterna. Det kommer att finnas ett glapp mellan de höga målen och de resurser som verksamheterna får för att tillgodose dem. I gårdagens HP kunde vi läsa att Sverige kan vara ett av världens rikaste länder om alliansen vinner valet enligt moderaternas Henrik von Sydow. I linje med detta kanske Halmstad kan bli Sveriges rikaste kommun om finanserna får fortsätta vara det viktigaste målet. Vad vinner vi med det om människor har det svårt? Vi i Vänsterpartiet vill ha ett Halmstad där människor har det bra, där behoven tillgodoses och där de som har problem får god och lättillgänglig hjälp. Finanserna är viktiga för tryggheten men inte som politiska mål.
Bifall till oppositionens planeringsdirektiv med budget.
Mariann Norell
Gruppledare för Vänsterpartiet i Halmstads kommunfullmäktige
Genom att återinföra tre nivåer i förskoletaxan, ge möjlighet till skolfrukost och motverka att enbart marknadskrafterna avgör var i Halmstad en person har råd att bosätta sig, hoppas Vänsterpartiet få minst sex mandat i kommunfullmäktige i valet.
//
– Alliansens politik har gjort att de sociala klyftorna i Halmstad ökat. Och det är barn och unga som får betala priset för vår låga skatt, säger Vänsterpartiets tidigare kommunråd, Mariann Norell.
Vänsterpartiet presenterade sitt kommunalpolitiska program med visioner för 2011–2014. I fokus är kampen mot orättvisor och en ökad solidaritet.
– Det handlar om att återställa en del av det alliansen raserat, men också om att driva Halmstad framåt på ett bra sätt, säger Paul Liljencrantz, som bland annat är partiets representant i barn- och ungdomsnämnden.
Han betonar vikten av att alla elever kan få frukost i skolan och att man satsar på fler tillagningskök.
– Vi vill också minska antalet barn i förskolegrupperna till elva på småbarnsavdelningarna och 16 i övriga grupper.
Maria Johansson, som står på tredje plats på partiets lista till kommunfullmäktige, poängterar att de äldre måste kunna ha en aktiv fritid och att de som behöver serviceboende ska inte behöva stå i kö.
– Vi måste beakta deras behov, så att de kan delta i samhällslivet.
Finansieringen kommer, enligt Vänsterpartiet, delvis att lösas av att S, V och MP värnar omsorgen, och därför kommer att bidra med mer pengar till kommunerna vid en valseger.
– Skatten ska bara höjas om det behövs. Men man ska vara medveten om att vi har en låg taxa och att det har sitt pris, säger Mariann Norell.
Rapport från Vänsterpartiets 38:e kongress i Gävle
Ombud som var med: Stina Hallberg, Falkenberg; Paulina Lundkvist, Halmstad; Eva Kronwall, Falkenberg; Freddy Jensen, Varberg. Freddy var delegationsledare på kongressen och satt därför i kongresskommittén.
Närvarande för valberedningen från Halland: Mikael Hallberg, Falkenberg.
Åhörare på plats: Kjell-Erik Karlsson och Madelene Jensen, bägge Varberg.
Fredag:
Efter en pampig entré, där vi fick höra internationalen på ett aldrig tidigare, men otroligt ”ståpälsframhävande”, framfört sätt av Gävle Symfoniorkester, höll Lars Ohly sitt inledande tal. Det handlade om vilken resa den svenska välfärden gjort från 1930-talet fram till dags dato. Från att ha byggts upp från inget – till att bli ett av världens bästa välfärdssamhällen – till en oroväckande snabb urholkning.
Sedan var det igång. Vi var redan från början nästan 2 timmar försenade, så vi fick snabbt ta del av det excellenta presidiets vassa förmaningar om disciplin i tidssparande syfte. Nu är det inte så lätt att tygla några hundra debattsugna och kongresshungriga Vänsterpartister, så nattmanglingen kröp allt närmare. Det enda skälet till att det undveks var att lokalerna larmades på strax efter midnatt. (Tack för det Gävle, vi gick alla upp väldigt tidigt för att åka och hälsa på dig). Så dagen slutade ca 00.15.
Redan första dagen var Paulina och jag uppe i talarstolen. Nu pratade inte vi om det som var mest angeläget för övriga kongressen, vilket var 6 timmars arbetsdag. Många ville att det skulle vara med i valplattformen. Så blev det också till allas (kanske inte partistyrelsen) stora glädje, men det beslutet fattades inte förrän på lördagen.
Lördag:
HN, DN, Sydsvenskan – alla hade med ett citat från mitt framförande dagen innan: ”Vi är inte lillbrorsan som sitter i hörnet och jamsar med” apropå samarbetet med S och MP. Så dagen började bra för Halland.
Debatten fortsatte under dagen, och motionerna om valplattformen tog mycket tid. Återigen fick vi bannor av presidiet, och återigen gav vi högaktningsfullt i det. Det resulterade i att ett helt block av allmänmotionerna lyftes ut ur kongressen, och kom inte att behandlas alls.
Denna dag valdes Lars Ohly enhälligt till partiledare ytterligare en mandatperiod. För undertecknad kändes det bra, övriga på kongressen – båda Hallänningar och andra – får tala för sig själva i den frågan.
Jag fick nytta av min mediautbildning då TV4 intervjuade mig. Det märktes att det söktes konflikter och scoop, men tack vare den eminenta utbildningen stod jag emot (tror jag, har inte sett inlägget).
Stina och Eva var uppe i talarstolen denna dag, och därmed var Halland 100-% igt. Bägge gjorde lysande inlägg.
Idag togs som sagt beslut om att föra in ett stycke om att Vänsterpartiet ska verka för att 6 timmars arbetsdag med full lön ska införas. Men det togs också beslut, efter ett gediget pläderande, om att införa en fjärde viktig fråga i valplattformen, nämligen Klimatfrågan. Kongressen var inte redo att släppa frågan till Miljöpartiet. Och det kändes helt ok att bägge dessa frågor kom med.
Efter detta var valplattformen klar, och vi gick in på de allmänpolitiska motionerna. Ännu en gång var talarlistan låååååååång, så vi fick bryta för val av partistyrelse, revisorer och programkommission samt kongressfest. På kongressfesten underhöll Ronnie Eriksson – helt suveränt. Han kunde mosat Reinfeldt i en debatt vilken dag som helst – han behöver ju inte hålla sig till spelreglerna. Ett litet exempel: stackars Christer Fuglesang. Här har han tränat i 18 år för att till sist komma upp i rymden. Allt funkar skitbra; start, månpromenad, landning, läkarundersökning i 3 veckor, flygning hem till Sverige, landning. Sedan kommer det. Vem möts han av om inte Maud Olofsson??!! Nu måste han göra om det hela för att se om det går bättre nästa gång.
Söndag:
Idag fick vi reda på att Stina blev vald till ordinarie revisor! Men Halland kom med på fler håll. Mikael Hallberg blev omvald i valberedningen och jag blev ersättare i partistyrelsen. Så nu är Halland med på kartan igen. Nu gäller det bara att jobba på så vi får stanna på den.
Paulina var uppe i talarstolen idag igen och gjorde ett väldigt bra jobb. Men det hände annat också idag. Först så hade vi besök av Bård Vegar Solhjell från SV i Norge, en fantastiskt bra talare. Och Mona, Peter och Maria från samarbetspartierna kom och hälsade på oss. Och Peter var faktiskt riktigt rolig!!!
Resten av dagen ägnades åt organisations- och stadgemotioner.
Reflektioner:
Valplattformen, i den reviderade utgåvan, var de flesta nöjda med. Man tyckte att den täckte det mesta, men man ville ändå gärna ha med bara sin lilla viktiga fråga. Kongressens ombud fick med 2 viktiga frågor: 6 timmars arbetsdag och klimatet. Det förekom ingen lobbyverksamhet runt Hallands delegation, och jag tror inte att det förekom på andra ställen heller. Det var ett nöje och en ära att få leda delegationen – alla skötte sig jättebra!
”Intressant med det stora stödet för 6 timmars arbetsdag” – Eva och Stina
”Lite irriterad på alla pekfingrar från partistyrelsen, men nöjd med utfallet. Det känns som vi fick en valplattform med brett stöd, som dock kunde haft lite spetsigare formuleringar à la Ohlys avslutningstal” – Paulina.
”Debatten om valplattformen var på temat: PS har skrivit en bra valplattform och jag håller med om att vi måste prioritera, men min lilla hjärtefråga här måste i alla fall vara med!” – Stina.
”Bra med det starka engagemanget i miljöfrågan, som gjorde att vi fick en fjärde fråga att gå till val på” – Eva, Paulina och Stina.
”En motion om att avbryta samarbetsdiskussionerna med s och mp avslogs med stor majoritet och det hade väl blivit heldumt att avbryta dem nu” – Stina.
”Ronnie E var suverän. Träffsäker, vass satir” – Paulina.
”Tyvärr blev det inte bifall till jordbrukspolitiskt program. PS ska till nästa kongress ta fram ett förslag till förenklad poströstning vid val av kongressombud, vilket verkar välbehövligt” – Stina.
”Bra arrangemang i bra lokaler, men tråkig mat för vegetarianer. Ändras nog efter markeringen om den vegetariska maten och att den ska vara norm när partiet ordnar evenemang” – Paulina och Eva.
”Talade för Marias motion om feministiska män som fick en del stöd av andra, men som tyvärr inte gick igenom” – Paulina
”Motionen om alkoholfria partievenemang gick inte igenom, men det hindrar inte att vi börjar jobba i de banorna ute i distrikt och partiorganisationer” – Eva.
”En vänlig, lite tam men ändå varm och peppande kongress!” – Stina.
”Jag är också glad för att partiet ska arbeta för slopad vårdavgift för tvångsvårdade, vilket jag talade för” – Stina.
Idag var dagen när de äldre som är i behov av kommunala tjänster för att klara sin vardag hade blivit ”kunder” i tjänstemännens skrivningar. Politiker från alla håll jublade: ”detta signalerar verkligen att det som gäller är fokus på individen och på servicemind” var en av kommentarerna. Jag fick sitta ensam med mina tankar om försvunna eufemismer. Jag tänkte dock också att det kanske på sätt och vis är ärligare att säga som det är; att människors behov och rättigheter har blivit en marknad som ska tillfredsställas efter utbud och efterfrågan i den mån det är lönsamt. Å andra sidan blir det inte inte speciellt lätt att komma tillbaka till en tanke om behovsstyrning när begreppet väl etsat sig fast – hur ärligt det nu än må vara.
Detta var också dagen då hemvårdsnämnden tog två beslut som gör det svårt att backa från att Attendo ska få köpa två av kommunens äldreboenden. Kommunen ska dock fortfarande ha ansvar för de dyra tjänsterna – givetvis. Det är väl fint, så att det senare enkelt kan bevisas vilken verksamhet som är billigast? Det är också fint att kommunen/nämnden har det yttersta ansvaret för en verksamhet som den inte har ordentlig insyn i, att det kostar mindre (eftersom man slipper tillhandahålla vissa tjänster) för privata aktörer att bedriva verksamheten så att aktörernas val står mellan att lägga våra skattepengar i en fin privat liten hög eller att utveckla boendena så att de blir så mycket ”attraktivare” än de kommunala. Till saken hör att alla anställda och de fackliga organisationerna är mycket kritiska och har skrivit vädjansbrev till nämnden om att inte genomföra förändringen – bland annat just för att kopplingen mellan ansvar och utförande bryts.
Ett dialogmöte om kvalitet på förmiddagen fick lilla fröken att säga att kvalitet är väl att utgå från den enskildes behov. Vi politiker behöver inte inte vara upprörda över att vi inte kan sammanfatta ”kvalitet i verksamheten” i några få meningar. Det finns ingen definition. De borgerliga nickade, och tyckte att jag uttryckte självklarheter – som om ”åt var och en efter behov” inte alltid varit något som hört vänstersidan till. Att det finns en motsättning mellan detta ”självklara” och att den får mest hjälp som är bäst på att jämföra, sortera reklam och välja fina alternativ tycks dock inte vara lika självklart.
”Vad är det för fel på valfrihet?”, var en fråga som mumlades som ett svar på annat mummel i något sammanhang under dagens sammanträde. Det är inget fel på valfrihet. Men när det som kallas valfrihet tilldelas minoriteten på majoritetens bekostnad måste man fråga sig om det är värt det. Jag tänker inte argumentera för detta, utan istället ställa några motfrågor:
– Vad är det för fel på insyn i den verksamhet som kommunen ytterst ansvarar för?
– Vad är det för fel på ett politiskt inflytande som vi har röstat fram?
– Vad är det för fel på att ge den mest hjälp som har störst behov istället för att ge den mest hjälp som är bäst informerad?
Ja, jag vet ju inte. Jag bara undrar.
Vänsterpartiet siktar på sex mandat
Mp 
och S 
