Vi deltog självklart på årets Prideparad och firade människors rätt att vara sig själva ihop med 3000 andra Halmstadbor. Det var glad stämning under hela dagen och många trevliga samtal. Tack för i år! Om vi inte ses tidigare så ses vi på nästa Pride. Här ovan finns ett litet bildspel med tre bilder från vårt firande.
Ella Kardemarks svar (HP 30/11) gör mig konfunderad och jag undrar om hon verkligen tror på det hon själv skriver. Jag blir samtidigt inte förvånad. Den borgerliga majoriteten är mycket bra på att måla upp vackra bilder och blanda bort korten genom att svänga sig med ord som “valfrihet”.
Det är inte sant, som Ella Kardemark skriver, att det är behovet hos personen med funktionsvariation som avgör vilka insatser och vilket stöd personen får. Om det verkligen var så i vår kommun så skulle jag inte känna mig orolig.
Men jag vet att det är många personer med funktionsvariationer som inte får stöd och insatser efter behov. Många av de personerna har, av olika anledningar, inte möjlighet att göra sina röster hörda. Jag som är förtroendevald har denna möjlighet.
Med risk för att bli personlig, låt mig förklara. Jag själv är blind och har andra sjukdomar som påverkar min situation. Jag behöver insatser för att kunna leva ett liv på samma villkor som andra. Jag har ett flertal gånger blivit nekad insatser med motiveringen att jag omfattas av SOL, alltså har rätt till skäliga levnadsvillkor. Det vill säga att jag inte omfattas av LSS där måttstocken är goda levnadsvillkor. I det här sammanhanget är vetskapen om, att jag inte är ensam, synnerligen viktig. Det är anledningen till att jag beskriver min egen upplevelse.
Ella Kardemark påstod att min debattartikel innehåller sakfel.
Om en läser debattartikeln ordentligt förstår en att jag inte menar att ledsagning gick från timanställning till arvodering i år. Det är jag medveten om. Det är ett i raden av beslut under de senaste åren som försämrat villkoren för ledsagarna. Jag menar fortfarande med envishet att socialnämndens beslut under de senaste sju åren, som fått till följd att ledsagarnas villkor i grunden försämrats, speglar de ansvariga politikernas inställning till personer med funktionsvariationers rättigheter och delaktighet.
Jag menar också att en kommun som påtalar vikten av inkludering och allas rätt till delaktighet men samtidigt har en socialnämnd som fattar upprepade beslut som försämrar för både medarbetare som arbetar med personer med funktionsvariationer och för de personer som är i behov av stöd och insatser, inte är trovärdig.
Naturligtvis blir inte en kommun inkluderande genom att politiker använder vackra ord och skriver tilltalande visioner. För att uppnå det som Ella Kardemark skriver att vi redan har, bör de ramlagar som styr kommunens åläggande inte tolkas så restriktivt som det bara går utan istället på allvar uppfylla vad lagen faktiskt säger att kommunen ska göra.
Till sist: Det finns en hel del att arbeta med i Halmstads kommun för att uppnå visionen att vara ”den inkluderande kommunen”. Medarbetare som arbetar med personer med funktionsvariationer bör få bättre arbetsvillkor. Det är en del. En annan är att personer med funktionsvariationers rättigheter bör bli prioriterade och det bör visas i de politiska besluten.
Det har inletts, vad som alltmer liknar, en romans mellan två av våra riksdagspartier.
Från att alltid ha tåflörtat med varandras politik, så hör vi än mer hur M och SD talar samstämmigt.
Vi har fått höra att välfärden är allvarligt hotad pga flyktingkrisen, att otrygga uppehållstillstånd blivit realitet, att asylrätten konstant attackeras, att gränskontroller vill upprättas och att ”systemkollapser” är att vänta.
Här står M idag och de följer blint det spår av människoförakt som SD utstakat.
SD, som gjort det till en sport att ljuga, hyckla och vilseleda samt motar bort de på flykt från krig och död med ”fakta”, vars signatur de tilldelar hela svenska folket – utan lov. Detta människohat är skadligt och ALDRIG okej!
Den enda tänkbara kollaps vi skulle se framöver vore tyvärr den medmänskliga. Låt oss därför stå upp mot människoföraktet och för en internationell solidaritet, där alla är välkomna till tryggheten i fristaden Sverige – låt oss leva upp till det istället!
Vår ledamot i kommunfullmäktige, Ulrika Östberg, ifrågasätter försämringen för ledsagare.
Ulrika Östberg
Debatt Hallandsposten 12 november
Temat för kommunstyrelsen 2015 är den inkluderande kommunen. När vi ser de politiska beslut som styr våra verksamheter tycks temat för året varken vara verklighetsbaserat eller ligga till grund för majoritetens politiska vilja.
Socialnämnden fattade i april beslut om att försämra villkoren för de medarbetare som jobbar som ledsagare i vår kommun. Beslutet i april är ett i raden av beslut som alla fått till följd att villkoren i grunden gjorts om för ledsagarna och då inte till det bättre. Ledsagning har gått från att vara en timanställning till att i stället ge ett arvode. Med den förändringen är arbetet inte längre pensionsgrundande och räknas inte heller som ett arbete vid arbetslöshet. Du som ledsagare är inte försäkrad och på grund av att du är arvoderad kan inte facket hjälpa dig. Vid nämnda sammanträde beslutades det att ob-ersättningen tas bort för de som jobbar som ledsagare samt att merkostnaderna, det vill säga kostnaden för fikan och biobiljetten som ledsagaren får lägga ut försvinner.
Med ovanstående försämringar i minnet kan socialnämndens beslut ge sken av att ledsagning inte är ett arbete som är viktigt, vilket också förmedlas på Halmstad kommuns hemsida där människor som vill göra en insats, uppmanas att bli ledsagare. Det är kanske så, i vår kommun, att arbete med människor vilka har en funktionsnedsättning ska ses som välgörenhet.
För att reda ut begreppen lite kan vi först konstatera att det är två lagar som styr vilka insatser du har rätt till när du har en funktionsnedsättning. Omfattas du av lagen om stöd och service, LSS, har du rätt till goda levnadsvillkor, alltså fler insatser. Omfattas du av socialtjänstlagen, sol, är det skäliga levnadsvillkor som gäller, det vill säga färre insatser. Många människor som har rätt till stöd enligt sol, har enbart ledsagning som en insats från kommunens sida. Ledsagningen ger dig med en funktionsnedsättning möjlighet att gå ut och ta en fika eller gå på bio. För många människor med en funktionsnedsättning är ledsagningen mycket viktig och kan ge en känsla av relativ frihet och delaktighet. Det finns, vid sidan av den sociala aspekten, även en demokratisk sida som inte får ignoreras. Ledsagning kan vara den enda förutsättningen för att kunna ta del av och delta i kommunens kulturliv och övriga verksamheter, för många.
Jag menar att ansvariga politiker, genom det senaste beslutet väcker många frågor. Vem vill arbeta som ledsagare i framtiden och hur blir det med friheten och delaktigheten för de människor som är beroende av insatsen?
Hur kan socialnämnden fatta beslut som får till följd att kvalitén på en lagstiftad rättighet blir så mycket sämre. Hur rimmar detta beslut med att Halmstads kommun ska sträva efter att vara den inkluderande kommunen? Att försämra för de som arbetar med människor med en funktionsnedsättning är, enligt mig, en skam för en av Sveriges rikaste kommuner. Ledsagning är inte en guldkant på tillvaron utan en nödvändighet och en rättighet.
Alla har rätt till trygghet. Men gäller det verkligen alla halmstadsbor? Än en gång uppmärksammas asylboendet på Arena Hotel, nu på grund av dess stora vinster samtidigt som missförhållanden fortgår. Förra året fick Sportsbaren Arena i Halmstad AB, enligt SVT, 30 miljoner kronor från Migrationsverket och gjorde en vinst på 10 miljoner kronor. Inget av detta har återinvesterats för att skapa ett bättre asylboende. Samtidigt har halmstadsbor många gånger uppmärksammat otrygghet och ohälsa på boendet. I juli JO-anmäldes slutligen boendet av idrottskonsulenten Björn Laid.
För Vänsterpartiet är detta ännu ett bevis på att vinstjakten inte hör hemma i flyktingmottagandet, precis som det inte hör hemma i omsorgen eller skolan. Staten måste ta över ansvaret. Företag som Sportsbaren Arena i Halmstad AB ska inte få göra vinster på asylsökande.
Deras agerande är dock inte märkligt. De vill tjäna pengar och de tillåts göra det, trots att de inte gör sitt jobb; ett värdigt flyktingmottagande. Ansvaret ligger till syvende och sist på politikerna och Migrationsverket. Myndigheten har, trots alla anmärkningar som kommit in, inte tagit sitt ansvar. Att ta sitt ansvar är att säga upp avtalet med Arena hotel. Hur kan Migrationsverket i Halland och dess enhetschef Stina Andersson vara nöjda?
Som politiker i Halmstads kommun har jag ansvar för att stå upp för alla halmstadsbor, oavsett om de är födda på Halmstads BB eller i Damaskus. För Vänsterpartiet innebär detta en generell välfärd för alla, med satsningar på skola, omsorg och arbete i hela kommunen, sänkta taxor på bussen och hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i. Det innebär också att säga ifrån när människor far illa.
Redan i februari krävde Vänsterpartiet att de ytterst ansvariga politikerna i Halmstad skulle säga ifrån till Migrationsverket angående förhållandena på Arena Hotel. Ett underlåtande svar kom från Carl Fredrik Graf. Sedan dess har det varit tyst. Jenny Axelsson, centerpartist, och ordförande i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden talar gärna om ”ett varmt och modigt flyktingmottagande”. Vad har hon att säga om förhållandena på Arena Hotel och de vinster man gör på skattemedel? Rimmar detta bra med ett varmt och modigt flyktingmottagande?
Vänsterpartiet vill ha ett solidariskt flyktingmottagande där det gemensamma tar ansvaret. Människor som kommer till Sverige, och Halmstad, ska känna trygghet. Då kan vi inte låta girigheten styra och undflyende politiker och tjänstemän gömma sig från ansvar.
Pressmeddelande angående Inga vinterboenden för tiggarna (HP 150103)
Vänsterpartiet Halmstad menar att det inte räcker med att på nationell- och EU-nivå sätta press på Rumänien (och ev. andra berörda länder), vilket verkar vara det enda som det borgerliga tänker göra för de EU-migranter som befinner sig i Halmstad. Det hjälper inte här och nu för de människor som saknar drägliga levnadsvillkor och tak över huvudet. Får vi en köldknäpp kan det handla om liv. Det är människor det handlar om, oavsett var de kommer ifrån. För oss i Vänsterpartiet handlar detta om solidaritet. Det kunde lika gärna varit du eller jag. Vad hade vi gjort om vi levt under de förhållanden som många exempelvis romer lever under i Rumänien? Vi kan inte sätta grupper mot varandra och säga att vi bara ska hjälpa de hemlösa här lokalt. Hemlöshet har ingen nationalitet. Vi har fri rörlighet i EU och vi kan inte välja vem som rör på sig. Vad vi vet är moderaterna, som Mikaela Waltersson representerar, för den fria rörligheten och då får man också ta ansvar för denna. Fattigdomen finns i Europa och den finns här. Vi kan inte stänga dörren och blunda för den verklighet vi lever i. Vi har inte råd att vänta på att Rumänien ska ta ansvar.
Vänsterpartiet Halmstad kräver att kommunen tar sitt ansvar och ger EU-migranterna möjlighet till dusch, toalett och tak över huvudet samt ger de organisationer som idag hjälper till, ökade resurser.
Vänsterpartiet Halmstad påbörjar valrörelsen mitt i julrushen. Kom och träffa oss och prata solidarisk vänsterpolitik.
Vänsterpartiet kommer åter att gå till val som garanten för en stark vänsterpolitik. För en välfärd att lita på, för minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män och för en välfärd utan vinstuttag.
Vi står utanför Harrys på Storgatan 11-14.Vänsterpartiet Halmstad påbörjar valrörelsen mitt i julrushen. Kom och träffa oss och prata solidarisk vänsterpolitik.