Författare: halmstad

Vilka är vi? – Ulrika

Skrivet av halmstad den 17 november, 2015. Postad i Vilka är vi?.

Detta är del två av vår serie där medlemmar i partiet berättar om sig själva, varför de gick med i Vänsterpartiet, hur de engagerar sig i partiet idag och vad som är det bästa med att vara medlem.

_________________

Mitt namn är Ulrika Östberg och jag är 37 år. Jag bor i Halmstad tillsammans med min man och våra två barn, Jens är åtta och Sara tre. Jag är sjukpensionär eftersom jag är blind och lever med en reumatisk sjukdom som periodvis är mycket aktiv och aggressiv. Jag försöker dock leva ett så aktivt och levande liv jag bara kan trots min sjukdom och trots min situation. Jag har under en tid tillbaka studerat på halvfart, först teologi och nu kommunal demokrati.

Efter en lång tids sympatiserande med Vänsterpartiet tog jag äntligen steget och blev medlem 2010. Jag känner helt enkelt att Vänsterpartiet har svaren på de problem och orättvisor jag ser runt omkring mig. Tanken när jag gick med i partiet var att jag skulle engagera mig så mycket jag kunde och försöka påverka samhället tillsammans med andra. Anledningen till att jag gick med var alltså för att jag ville göra något, förändra och känna mig delaktig på något sätt. För mig har alltid rättvisa varit något otroligt viktigt och något värt att kämpa för. Det är många som far illa i vårt land och i vår kommun idag.

Jag tänker rätt ofta på att jag fick mina problem, blev sjuk och blind vid en bra tid, slutet av 80-talet. Inte medicinskt, för hade det skett idag, hade jag antagligen inte blivit blind och sjukdomen hade inte satt så många spår. Men rent resursmässigt menar jag. Då fick jag verkligen det stöd jag behövde, från skolan, vården och omsorgen. Så känner jag att det inte är idag, för väldigt många. De s.k. svaga grupperna far fruktansvärt illa på många vis och så ska det inte behöva vara. Jag tror helt och fullt på att när Vänsterpartiets politik får styra så kommer det se helt annorlunda ut.

Nu sitter jag som ordinarie ledamot i Halmstad kommunfullmäktige och som ersättare i kulturnämnden. Jag är grymt stolt och glad att få representera Vänsterpartiet. Gemenskapen och känslan av att tillsammans kämpa för något bättre är det bästa med att vara medlem i Vänsterpartiet Halmstad, tycker jag.
_________________

Vill du också bli medlem? Klicka här

Debatt: Motstridigt i Halmstad om inkludering

Skrivet av halmstad den 13 november, 2015. Postad i Okategoriserade.

Vår ledamot i kommunfullmäktige, Ulrika Östberg, ifrågasätter försämringen för ledsagare.

Ulrika Östberg Ersättare i Kulturnämnden ulrika.ostberg@halmstad.se — Ulrika Östberg

Debatt Hallandsposten 12 november

Temat för kommunstyrelsen 2015 är den inkluderande kommunen. När vi ser de politiska beslut som styr våra verksamheter tycks temat för året varken vara verklighetsbaserat eller ligga till grund för majoritetens politiska vilja.

Socialnämnden fattade i april beslut om att försämra villkoren för de medarbetare som jobbar som ledsagare i vår kommun. Beslutet i april är ett i raden av beslut som alla fått till följd att villkoren i grunden gjorts om för ledsagarna och då inte till det bättre. Ledsagning har gått från att vara en timanställning till att i stället ge ett arvode. Med den förändringen är arbetet inte längre pensionsgrundande och räknas inte heller som ett arbete vid arbetslöshet. Du som ledsagare är inte försäkrad och på grund av att du är arvoderad kan inte facket hjälpa dig. Vid nämnda sammanträde beslutades det att ob-ersättningen tas bort för de som jobbar som ledsagare samt att merkostnaderna, det vill säga kostnaden för fikan och biobiljetten som ledsagaren får lägga ut försvinner.

Med ovanstående försämringar i minnet kan socialnämndens beslut ge sken av att ledsagning inte är ett arbete som är viktigt, vilket också förmedlas på Halmstad kommuns hemsida där människor som vill göra en insats, uppmanas att bli ledsagare. Det är kanske så, i vår kommun, att arbete med människor vilka har en funktionsnedsättning ska ses som välgörenhet.

För att reda ut begreppen lite kan vi först konstatera att det är två lagar som styr vilka insatser du har rätt till när du har en funktionsnedsättning. Omfattas du av lagen om stöd och service, LSS, har du rätt till goda levnadsvillkor, alltså fler insatser. Omfattas du av socialtjänstlagen, sol, är det skäliga levnadsvillkor som gäller, det vill säga färre insatser. Många människor som har rätt till stöd enligt sol, har enbart ledsagning som en insats från kommunens sida. Ledsagningen ger dig med en funktionsnedsättning möjlighet att gå ut och ta en fika eller gå på bio. För många människor med en funktionsnedsättning är ledsagningen mycket viktig och kan ge en känsla av relativ frihet och delaktighet. Det finns, vid sidan av den sociala aspekten, även en demokratisk sida som inte får ignoreras. Ledsagning kan vara den enda förutsättningen för att kunna ta del av och delta i kommunens kulturliv och övriga verksamheter, för många.

Jag menar att ansvariga politiker, genom det senaste beslutet väcker många frågor. Vem vill arbeta som ledsagare i framtiden och hur blir det med friheten och delaktigheten för de människor som är beroende av insatsen?

Hur kan socialnämnden fatta beslut som får till följd att kvalitén på en lagstiftad rättighet blir så mycket sämre. Hur rimmar detta beslut med att Halmstads kommun ska sträva efter att vara den inkluderande kommunen? Att försämra för de som arbetar med människor med en funktionsnedsättning är, enligt mig, en skam för en av Sveriges rikaste kommuner. Ledsagning är inte en guldkant på tillvaron utan en nödvändighet och en rättighet.

Vilka är vi? – Kim

Skrivet av halmstad den 13 november, 2015. Postad i Vilka är vi?.

Detta är första delen av en serie där medlemmar i partiet berättar om sig själva, varför de gick med i Vänsterpartiet, hur de engagerar sig i partiet idag och vad det bästa är med att vara medlem.

______________

Hej! Mitt namn är Kim Ljungcrantz, 26 år, och jag jobbar som restaurangbiträde på en snabbmatsrestaurang i Halmstad.

Jag gick med i Vänsterpartiet strax efter valet 2014. Varför jag gick med var helt enkelt för att partiet står för värderingar värda att se upp till när det kommer till alla människors lika värde och respekten för detta värde, oavsett vilka vi är eller vilka förutsättningar vi råkar födas med.

Våra förutsättningar i livet är egentligen ett enda stort lotteri och Vänsterpartiet är för mig det partiet som ser till att jämna ut orättvisor, speciellt för de som dragit och oftare får dra livets nitlotter.

Vi ska alla kunna förverkliga våra liv och veta att vi har en fungerande välfärd i ryggen. Detta är en välfärd som Vänsterpartiet klart är bäst på att investera i bland alla våra riksdagspartier.

Jag gick även med i partiet för den ständiga närvaro jag sett att de har bland medborgarna och den dialog de för med desamma. Det är en äkthet i detta som är väldigt jordnära och som är unikt och bra. Det finns även en stor demokratisk aspekt i denna dialog då det tar tillvara på medborgarnas erfarenheter och tankar kring frågor som är viktiga för dem.

Partiets ständiga ställningstaganden mot – samt deras ihärdiga ifrågasättande av – stora orättvisor och diskriminering i samhället gör att ”allas lika värde” faktiskt praktiseras och inte bara är ord som slängs ut frikostigt – även detta förverkligande av värderingar är typiskt Vänsterpartiet och som jag är stolt över att vara en del av.

Mycket av det jag gör i direkt anslutning till partiet är att gå på medlemsmöten (där utbyte av erfarenheter och idéer aldrig ska överskattas) och på en del demonstrationer för att stå upp mot rasism och för ett värdigt flyktingmottagande.

På fritiden är jag nätaktivist i viss mån där jag delar med mig av, och ibland kommenterar, artiklar som jag tror är viktigt för människor att ta del av, i arbetet mot ett mer jämställt samhälle fritt från diskriminering, rasism och sociala orättvisor. Artiklar jag delar mest är sådana som granskar och riktar kritik mot SD, deras politik/utspel och deras, samt andras, falska påståenden och myter om flyktingsituationen, tiggare etc. Även artiklar där jag kritiserar inskränkningen av mänskliga rättigheter och oppositionspartiernas politik delas.

Det bästa med att vara med är det välkomnande en får på en gång, vare sig du är medlem eller inte – alla är välkomna på en del av våra medlemsmöten och höra vad vi vill göra för att förbättra samhället för alla. Det bästa är också att alla medlemmar brinner för det de gör och alla som är med kan bidra på många olika sätt.
________________

Vill du också bli medlem? Klicka här

Bevara småskolorna – utveckla kommunen!

Skrivet av halmstad den 21 oktober, 2015. Postad i Kommunpolitik.

Just nu diskuteras och föreslås ett antal nedläggningar av småskolor i Halmstad. För oss i Vänsterpartiet rimmar detta illa med en levande landsbygd och små barns rätt till trygghet. I den utredning som Barn- och ungdomsförvaltningen gjort är ledorden resurseffektivitet och kvalitet medan barnperspektivet hamnar i skymundan. För oss är inte nedläggningshoten mot skolorna bara en fråga om hur vi organiserar undervisningen i kommunen. Skolorna i vår kommun måste kunna vara flexibla och olika stora beroende på hur förutsättningarna ser ut. Alla skolor ska oavsett storlek ha likvärdiga resurser. Skolnedläggningar är också en fråga om vilket samhälle vi vill ha.

Vänsterpartiets förslag är att istället för att lägga ned små skolor på landsbygden, titta över hur vi kan utveckla de mindre orterna så att vi ger fler invånare möjligheten att kunna välja att bo på landsbygden. Genom att planera och bygga fler hyresrätter, utveckla kollektivtrafiken och cykelvägarna i hela kommunen kan vi ge fler denna möjlighet. Att föreslå skolnedläggningar samtidigt som vi de kommande åren kan se en kraftig befolkningsutveckling i kommunen är dessutom mycket märkligt. Flera skolor i kommunen är överfulla, eller på väg att bli. Vi ser detta som en möjlighet att bevara småskolorna och samtidigt skapa integration i praktiken då småskolorna kan ta emot fler elever. De kan också erbjuda en lugn och trygg miljö nära naturen, något som kan ge trygghet för barn som kommer till Halmstad som flyktingar.

I våra möten med föräldrar som nu kämpar för sina barns skolors överlevnad, och på så sätt sina orter, har vi mött ett stort engagemang – en framtidstro och en öppenhet för andra människor. Det är vår förhoppning att deras kamp inte ska vara förgäves, utan snarare smitta av sig. Med fler aktiva, engagerade och solidariska medborgare kan vår kommun bara bli bättre.

Jan Berg, ledamot BUN (V)

Tania Bengtsson, gruppledare (V)

Anders Lövgren, ordförande (V) Halmstad

Kommunfullmäktige 29/9

Skrivet av halmstad den 30 september, 2015. Postad i Kommunfullmäktige, Rapporter.

Igår var det kommunfullmäktige. Redan före mötet var vi på plats för att delta i manifestationen för att bevara äldreboendena. På plats var också många engagerade invånare som kämpar för att kommunens småskolor ska få vara kvar. Vi har från början sagt att vi så långt det är möjligt vill bevara småskolorna. Vi vill hellre att man gör det möjligt att fler kan bosätta sig i kommunens mindre orter, t ex genom att bygga fler hyresrätter och utöka kollektivtrafiken. När det nu kommer så många nya invånare till vår kommun kommer vi att behöva alla skolor. På vår Facebooksida finns bilder från manifestationerna.

Igår beslutade vi oss i Vänsterpartiet att skänka våra arvoden för Kommunfullmäktige till UNHCR och uppmana övriga fullmäktige att göra det samma. För oss handlar det både om solidaritet och att lyfta frågan om den flyktingkris som just nu pågår i Europa. Mer om detta får ni läsa i exempelvis Hallandsposten.

Det stora ärendet för dagen var förslaget om att lägga ner flera äldreboenden. Nedan bifogar jag det tal, som jag något reviderat, höll i fullmäktige. Nu blev det ju inte riktigt som det var upplagt. SPI har ju tydligt gått ut och sagt att de inte kunde gå med på de övriga borgarnas förslag rakt av. Detta tvingade fram en återremiss från majoritetens sida. Vänsterpartiet yrkade att ärendet skulle avgöras under mötet och att Hemgården, Almgården och Patrikshill ska få vara kvar och renoveras. Nu kommer alltså ärendet att gå ett varv till. Jag försökte under mötet, även S var inne på denna linje, att det är LOV:en som är boven i dramat men trots att vi försökte få fram en debatt om detta var det tyst från de borgerliga och Miljöpartiet.

Ett annat ärende som var uppe var frågan om att begränsa antalet besök på återvinningscentralerna till 12 fria besök. Detta hade vi tänkt yrka avslag på men på sittande möte kom ordförande förslag om att utöka till 15. Han hade försökt lyssna på opinionen sa han. Vi valde då att inte yrka avslag utan gå med på 15 besök.

Tal av Tania Bengtsson angående nedläggning av äldreboenden

Besluten som ska tas idag är ideologiska.

De handlar om vi ska låta människors behov och önskemål om att få bo kvar på sin ort/i sitt närområde eller om vi helt ska abdikera för marknaden.

För oss i Vänsterpartiet är valet inte svårt. Vi väljer människan framför marknaden varje gång.

Det har inte varit någon hemlighet för någon att Almgården i Getinge och Hemgården i Eldsberga är i dåligt skick, och inte uppfyller dagens krav varken när det gäller de boende ellerpersonalen.

När Vänstermajoriteten 2005 sålde husen till Rikshem gjorde man det för att ha råd att bygga nytt. Sedan den borgerliga majoriteten och Miljöparitet tagit över 2006 har dessa planer gått om intet/lagts på is.

Samtidigt har LOV:en införts (Lagen om valfrihet). LOV:en handlar inte, sitt namn till trots om valfrihet för den enskilde utan om vinstdrivande företags, som Attendo, och Aleris rätt till fri etablering. För var är personakooperativen?

LOV har givetvis fått konsekvenser för kommunen. Konsekvenser som vi ser just nu framför våra ögon, och med alliansen och MP:s goda minne. Det drabbar landsorten och det drabbar den gröna lungan i staden; Patrikshill.

Men det ska man veta. LOV är ingen naturlag. Och vill man öka den enskildes inflytande så finns det andra sätt än fri etablering av vinstdrivande företag, exempelvis intraprenader och upphandling med tydliga krav på social- och ekonomisk ansvarsfullhet.

I ärendet har helt den enskilda människans behov av trygghet tappats bort. Att även som gammal kunna få välja var man vill bo i kommunen. Framförallt häpnar man av Centerpartiet i denna fråga. I media kontrar man med att man vill bygga trygghetsboenden. Fint det. Vem vill inte ha fler trygghetsboenden? Inte många. Men trygghetsboenden är inte särskilda boenden, äldreboenden som vi säger, och det fattas den service och omsorg som ett särskilt boende med bistånd ger. Fler människor, inte färre borde få plats på boende.

Från borgerligt håll hävdar man att kostnaderna skenar iväg. Sant. Återigen att införa LOV var ett stort misstag, eller en vilja att låta marknaden ta andelar på det gemensammans bekostnad, med de konsekvenser som det ger med t ex färre platser på landsbygden.

Återigen. För oss vänsterpartister är LOV:en inte en fråga om valfrihet för den som är i behov av ett biståndsbedömt boende, utan marknadens frihet. Man har helt frivilligt givit bort makten över att planera en behovsstyrd äldreomsorg. Här har vi konsekvenserna.

Vad tycker Miljöpartiets väljare om detta? Att på riksplan sitta i en regering som vill begränsa vinsterna i välfärden, och lokalt föra en borgerlig ideologisk politik. Vad tycker egentligen MP om LOV:en och dess konsekvenser.

Sist en annan spännande fundering. Vadan denna plötsliga omsorg om personalen från borgerligt håll? Från att från att som ordförande i Hemvårdsnämnden och Personalutskottet hävdar i 7 dagar under våren, att sjukskrivningarna i förvaltningen framförallt beror på faktorer utanför jobbet, till den nyvunna vurmen om personalen på de boenden som man under de senaste mandatperioderna försummat.

För oss i Vänsterpartiet är den stora boven i dramat LOV:en. Vi vill se en äldreomsorg styrd utifrån människors behov, inte utifrån marknadens behov att expandera.

Avslag på femklöverns förslag och bifall till Vänsterpartiet och Socialdemokraternas yrkanden.

LOV:en e boven!

Skrivet av halmstad den 3 september, 2015. Postad i Hemvårdsnämnden, Kommunpolitik.

LOV:en e boven!

De borgliga politikerna i Halmstad vill lägga ner flera äldreboenden runt om i kommunen. Man skyller på att boendena är för gamla och inte ändamålsenliga. Det kan inte vara en nyhet. Ändå har man inte gjort något åt det eller planerat för nya.

Kommunen har infört LOV (lagen om valfrihet). LOV innebär att kommunen har tappat kontrollen över byggandet av nya äldreboenden. Man låter företagen styra istället för människors behov. Därför får vi nu flera nya äldreboenden mitt i stan medan Getinge och Eldsberga blir utan och Patrikshill med sin gröna omgivning läggs ned.

De borgerliga politikerna säger att kommunen måste spara men det är de själva som infört LOV. De säger att LOV innebär valfrihet för den enskilde. Vi säger att LOV ger vinstdrivande företag frihet att bygga var de vill medan den enskildes rätt att få bo kvar på sin ort försvinner. De borgerliga partierna säger att det blir för många platser om vi bygger nya äldreboenden. Vi säger att reglerna för att få plats på äldreboende är för hårda och att fler borde ges plats.

LOV är ingen naturlag. Avskaffa LOV och låt kommuninvånarnas behov styra var, när och hur vi bygger äldreboenden.

Låt Hemgården och Almgårdens vara kvar tills det byggts nya äldreboenden i Eldsberga och Getinge
Behåll och renovera Patrikshills äldreboende
Avskaffa LOV och låt behoven styra äldreomsorgen
Ge fler möjlighet att få plats på äldreboende

Stäng inte boendena!

Skrivet av halmstad den 27 augusti, 2015. Postad i Hemvårdsnämnden.

Halmstads kommuns planer på att stänga ett antal äldreboenden har upprört känslorna hos såväl brukare som anhöriga. Kommunen anser att boendena inte är ändamålsenliga. Detta kan inte vara en plötsligen uppkommen situation och överraskning.

Kommunen har under många år låtit boendena stå för fäfot utan att planera för om eller nybyggnad av dessa boenden. Kommunen har infört LOV, lagen om valfrihet, valfrihet för vem? Med hjälp av den har man istället överlämnat stafettpinnen till privata utförare som inte har varit intresserade av att bygga utanför centralorten. Det är därför som vi har fått ett äldreghetto på Nissastrand som är påkostat och dyrt. Man har lämnat brukarna ibland annat Getinge, Eldsberga och Patrikshill i sticket. De blir tvungna att lämna sina trygga boenden med högre hyra som följd. Även personalen drabbas och går en oviss tid till mötes.

Bäckagårds kortidsboende borde förses med sprinklersystem så att man kan möta upp behovet av just korttidsplatser och platser för den lättsjukvård som Regionen säger sig inte ha råd med. Kök i rummen torde inte behövas då brukarna inte är i skick att själva laga mat. Vänsterpartiet tycker att man inte ska stänga boendena förrän man har byggt nytt i Eldsberga och Getinge. Patrikshills äldreboende, som är det enda boendet i centralorten som har en grön omgivning, bör renoveras. Detta med hänsyn till både brukare och personal.

Reino Renkert Ordinarie ledamot i Hemvårdsnämnden reino40@hotmail.com — **Reino Renkert**
Ordinarie ledamot i Hemvårdsnämnden
[email protected]

Reino Renkert Vänsterpartiet, ledamot i Hemvårdsnämnden

Stoppa girigheten i flyktingmottagandet

Skrivet av halmstad den 5 augusti, 2015. Postad i Okategoriserade.

Alla har rätt till trygghet. Men gäller det verkligen alla halmstadsbor? Än en gång uppmärksammas asylboendet på Arena Hotel, nu på grund av dess stora vinster samtidigt som missförhållanden fortgår. Förra året fick Sportsbaren Arena i Halmstad AB, enligt SVT, 30 miljoner kronor från Migrationsverket och gjorde en vinst på 10 miljoner kronor. Inget av detta har återinvesterats för att skapa ett bättre asylboende. Samtidigt har halmstadsbor många gånger uppmärksammat otrygghet och ohälsa på boendet. I juli JO-anmäldes slutligen boendet av idrottskonsulenten Björn Laid.

För Vänsterpartiet är detta ännu ett bevis på att vinstjakten inte hör hemma i flyktingmottagandet, precis som det inte hör hemma i omsorgen eller skolan. Staten måste ta över ansvaret. Företag som Sportsbaren Arena i Halmstad AB ska inte få göra vinster på asylsökande.

Deras agerande är dock inte märkligt. De vill tjäna pengar och de tillåts göra det, trots att de inte gör sitt jobb; ett värdigt flyktingmottagande. Ansvaret ligger till syvende och sist på politikerna och Migrationsverket. Myndigheten har, trots alla anmärkningar som kommit in, inte tagit sitt ansvar. Att ta sitt ansvar är att säga upp avtalet med Arena hotel. Hur kan Migrationsverket i Halland och dess enhetschef Stina Andersson vara nöjda?

Som politiker i Halmstads kommun har jag ansvar för att stå upp för alla halmstadsbor, oavsett om de är födda på Halmstads BB eller i Damaskus. För Vänsterpartiet innebär detta en generell välfärd för alla, med satsningar på skola, omsorg och arbete i hela kommunen, sänkta taxor på bussen och hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i. Det innebär också att säga ifrån när människor far illa.

Redan i februari krävde Vänsterpartiet att de ytterst ansvariga politikerna i Halmstad skulle säga ifrån till Migrationsverket angående förhållandena på Arena Hotel. Ett underlåtande svar kom från Carl Fredrik Graf. Sedan dess har det varit tyst. Jenny Axelsson, centerpartist, och ordförande i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden talar gärna om ”ett varmt och modigt flyktingmottagande”. Vad har hon att säga om förhållandena på Arena Hotel och de vinster man gör på skattemedel? Rimmar detta bra med ett varmt och modigt flyktingmottagande?

Vänsterpartiet vill ha ett solidariskt flyktingmottagande där det gemensamma tar ansvaret. Människor som kommer till Sverige, och Halmstad, ska känna trygghet. Då kan vi inte låta girigheten styra och undflyende politiker och tjänstemän gömma sig från ansvar.

Tania Bengtsson, gruppledare Vänsterpartiet Halmstad